Det är ingen konst att bli ingenjör

Moheb Nayeri bredvid lampsorteringsmaskinen som CIT utvecklat
och som nu är på väg till kunden i Milano.

– Det är viktigt att inte begränsa sig själv. Att bli civilingenjör är inte omöjligt – oavsett bakgrund, säger Moheb Nayeri, en av Chalmers Industritekniks cirka 40 doktorerade anställda.

En tidigare CIT-anställd, som nu sadlat om och är NO-lärare i Biskopsgården, bad Moheb att komma och prata för hennes åttor om sina erfarenheter och sitt yrkesval. De ska snart välja gymnasieprogram och för många är inte vidareutbildning på högskolenivå en självklarhet eller ens något de överväger.

– Lite nervöst var det, men de var trevliga och gulliga ungar, berättar Moheb. En kille kom fram och sa att han ville bli dataingenjör och undrade hur han skulle göra. En annan sa ”det där finns inte på kartan, min farsa är pizzabagare”.

Just uppfattningen att det behövs något särskilt, kanske någon särskild talang, och att man därför sätter begränsningar för sig själv, är något Moheb vill försöka förändra. I mötet med åttondeklassarna berättade han om sin egen livsresa – som varit en resa både i geografin och utbildningsmässigt.

– Jag är själv invandrare och kom till Sverige som 11-åring. På ett och ett halvt år bodde vi i fyra olika flyktingförläggningar innan vi fick uppehållstillstånd och flyttade till Boden.

Att det blev just Boden berodde på att det var en av tre orter där Mohebs mamma kunde komplettera sin iranska sjuksköterskeutbildning för att få jobba i Sverige. De bodde i ett relativt invandrartätt område och han tyckte det var svårt att få höga betyg i de ämnen som kräver bra svenskkunskaper. Moheb pekar på att det finns vägar till högskolan även för den som inte har toppbetyg, som att satsa på högskoleprovet eller ta ett år och läsa upp betygen.

Hans egen väg till ingenjörsyrket startade med att han fick höra att ”personer från Iran är bra på matte”, vilket han tog till sig. Lite spelade också barndomsdrömmen om att bli uppfinnare (eller rockstjärna) in. Efter gymnasiet läste han till civilingenjör med inriktning teknisk fysik och elektroteknik för att därefter doktorera i fysikalisk kemi. Han hann också med en postdoc-tjänst inom teknisk ytkemi innan han för ett par år sedan blev anställd i Materialgruppen på CIT.

– Det är en bra arbetsplats, med fokus på återvinning och miljöaspekter, menar Moheb. Vi har roliga och motiverande projekt och det finns många duktiga kollegor att lära sig av och möjlighet att själv växa.

Han uppskattar också att få jobba med tillämpning av akademins kunskap och ge den en roll i samhället. Maskinen för sortering av förbrukade glödlampor med hjälp av sensorsystem, som han just nu varit med och konstruerat, är ett exempel på samhällsnyttiga projekt.

– Jag visade några exempel från våra projekt när jag var där i skolan, berättar Moheb. Men jag vet inte om de var så imponerade av vår lampsorteringsmaskin.

Själv imponerades han av ungdomarnas konstnärliga talanger.

– De hade satt upp bilder i klassrummet, riktigt professionell konst. Kan man göra det så bra kan man också läsa vidare på högskolan, resonerar han.